Artikel Bättre koll på in situ-sanering

Publicerad

Bro & Anläggning KMA – arbetsmiljö Infrastruktur
Geoelektrisk tomografi (resistivitet-IP) kombinerat med hydrokemiska data ger mera heltäckande beskrivning av geomiljön och förändringar under mark i tid. Därigenom kan man optimera in situ-sanering samt minska osäkerhet och kostnader.
Var tar injekteringsvätskorna vägen?
Var tar injekteringsvätskorna vägen?
Övervakning av saneringsåtgärder och verifiering av dess effektivitet är generellt både dyrt och mycket osäkert, på grund av att det görs genom punktundersökningar på ett fåtal ställen i det sanerade området. Detta projekt visar att kombinerad användning av geofysiska och hydrokemiska data förbättrar den övergripande förståelsen av saneringsprocessen, och indikerar att den pågående saneringen framgångsrikt minskar koncentrationen av föroreningar i marken i detta fall. Hur metoderna fungerar kommer dock vara beroende av typ av förorening och saneringsmetod, och det behöver undersökas vidare vilka som kan övervakas med DCIP.

Med den nya kombinerade metodiken kan man få en mera heltäckande beskrivning av förändringarna under mark i tid och rum och samtidigt minska både osäkerhet och kostnader för övervakning och uppföljning av in situ-sanering. Metoden ger också ett verktyg för att visualisera undermarken och motivera vilka saneringsåtgärder som utförs, samt visa resultat från övervakning av effekten av dessa.

Vidare betonar studien vikten av att beakta säsongsvariationer vid tolkning av data, samt behovet av konsekvent vattenprovtagning under samma period. Geofysisk övervakning kan ge en bild av spridningen av injicerade vätskor, givet att de innehåller joner eller ledande partiklar som gör att deras elektriska egenskaper avviker från miljön där de injiceras. Grundvattenkemidata är avgörande för en kvalitativ analys av föroreningarna, och med geofysiken som underlag kan placeringen av borrning och provtagning optimeras så att dessa blir representativa. Tillsammans kompletterar metoderna varandra för att bättre förstå förändringarna som sker under in situ-sanering. Dessutom visar studien vikten av att använda en kombination av olika geofysiska metoder tillsammans med kompletterande data för att uppdatera och förfina den konceptuella geologiska modellen och därigenom förbättra förståelsen av de geologiska förutsättningarna före en saneringsinsats.

Inom geoelektrisk övervakning, som utvecklas snabbt, är hantering och tolkning av stora datavolymer en ständig utmaning. Projektet presenterar en effektiv metodik som förenklar processen att samla in, bearbeta och visa geoelektriska övervakningsdata, vilket gör det mer tillgängligt och användarvänligt för både experter och intressenter. En viktig aspekt av detta är dess skalbarhet där de utvecklade metoderna kan tillämpas i både små och stora övervakningsprojekt, vilket kan göra det till en kostnadseffektiv och praktisk lösning för såväl industri som miljöskyddsmyndigheter. Genom att spåra föroreningsspridning eller saneringsprocesser i realtid öppnas möjligheter för att reagera snabbare för att begränsa spridningen av föroreningar, vilket sparar värdefull tid och resurser i processen. Det finns vidare stor potential inom andra övervakningstillämpningar, t.ex. lakvattenläckage från avfallsdeponier och förorenad mark, spridning av vägsalt till grundvattentäkter, saltvatteninträngning i kustnära områden, skredrisk kopplad till vatteninnehåll, inre erosion och onormala läckage i dammar, etc

Kontakt