Projekt 14183 – Avslutat Utveckling av beständiga asfaltskarvar, del 2
Fördjupningsmaterial
Slutrapport
Sammanfattning
Det huvudsakliga målet med detta projekt var att analysera hur olika byggmetoder och tekniker påverkar kvaliteten på fogar mellan beläggningar, där en sida är byggd av asfalt och den andra är byggd av betong. Vid utvärdering av asfalt-mot-asfalt fog finns det endast ett empirisk test, hålrumshaltanalys, som utvärderar om arbetsfogen är godkänd eller inte. Det är omöjligt att analysera asfalt-mot-betong fog på samma sätt därför är det viktig att kunna utvärdera fogarnas beständighet på annat sätt, till exempel med hjälp av mekaniska tester.
Resultaten från laboratorietester indikerade att det är fördelaktigt att skapa arbetsfogar med lutande geometri (45°) i stället för att använda vertikala arbetsfogar. Generellt för båda asfaltsmaterialen (ABT11 och ABS16) visade två behandlingar mycket lovande resultat, nämligen Sealflex och PMB-45º. PMB-45º visade störst motståndskraft mot skjuvning samt betydligt högre energiupptagning (vilket indikerar fogens flexibilitet och dess återhämtningsförmåga efter ett brott), medan Sealflex uppvisade något lägre motståndskraft mot skjuvning men avsevärt lägre energiområde.
PMB (vertikal fog) visade liknande resultat som JB, medan N2 tätningsmassa uppvisade en mycket begränsad motståndskraft mot skjuvning och rekommenderas därför inte som en lösning för vägar, utan snarare för brotätningsmassa.
En betydelsefull upptäckt är att det är nödvändigt att ta bort cementhuden från betongytan innan behandling tillämpas för att säkerställa en god vidhäftning mellan de två materialen (betong och asfalt).
Hur man kan förbättra dessa asfaltskarvar, kom vi fram till i SBUF-projektet 13368, ”Utveckling av beständiga asfaltskarvar”. Situationen blir ännu mer problematisk om en asfaltmassa ska sammanfogas med ett beläggningslager byggt av helt annat byggmaterial, såsom betong. Exempel på dessa skarvar kan man observera vid busshållplatser, brodäck, spårvägsplattor m.m. Efter en snabb kontroll av några sådana konstruktioner, strax efter att de byggts, avslöjas allvarliga problem. Skillnaderna i de två materialen gör det väldigt svårt att sammanfoga dem med varandra och skapa en beständig skarv. Materialen har olika kemiska och mekaniska egenskaper, vilket kan leda till sämre vidhäftning och därmed lägre beständighet som i sin tur kan resultera i tidig nerbrytning av beläggningsytan.
Det som kan ha störst påverkan på vidhäftningen mellan materialen är deras olika ytstruktur och hållfastheter. All erfarenhet och kunskap från tidigare studier (SBUF 13368) kan användas för att hitta lämplig fogningsteknik och utvärderingsmetod för beläggningsskarvar där endast en av sidorna i skarven består av asfaltmaterial.
Resultaten från laboratorietester indikerade att det är fördelaktigt att skapa arbetsfogar med lutande geometri (45°) i stället för att använda vertikala arbetsfogar. Generellt för båda asfaltsmaterialen (ABT11 och ABS16) visade två behandlingar mycket lovande resultat, nämligen Sealflex och PMB-45º. PMB-45º visade störst motståndskraft mot skjuvning samt betydligt högre energiupptagning (vilket indikerar fogens flexibilitet och dess återhämtningsförmåga efter ett brott), medan Sealflex uppvisade något lägre motståndskraft mot skjuvning men avsevärt lägre energiområde.
PMB (vertikal fog) visade liknande resultat som JB, medan N2 tätningsmassa uppvisade en mycket begränsad motståndskraft mot skjuvning och rekommenderas därför inte som en lösning för vägar, utan snarare för brotätningsmassa.
En betydelsefull upptäckt är att det är nödvändigt att ta bort cementhuden från betongytan innan behandling tillämpas för att säkerställa en god vidhäftning mellan de två materialen (betong och asfalt).
Hur man kan förbättra dessa asfaltskarvar, kom vi fram till i SBUF-projektet 13368, ”Utveckling av beständiga asfaltskarvar”. Situationen blir ännu mer problematisk om en asfaltmassa ska sammanfogas med ett beläggningslager byggt av helt annat byggmaterial, såsom betong. Exempel på dessa skarvar kan man observera vid busshållplatser, brodäck, spårvägsplattor m.m. Efter en snabb kontroll av några sådana konstruktioner, strax efter att de byggts, avslöjas allvarliga problem. Skillnaderna i de två materialen gör det väldigt svårt att sammanfoga dem med varandra och skapa en beständig skarv. Materialen har olika kemiska och mekaniska egenskaper, vilket kan leda till sämre vidhäftning och därmed lägre beständighet som i sin tur kan resultera i tidig nerbrytning av beläggningsytan.
Det som kan ha störst påverkan på vidhäftningen mellan materialen är deras olika ytstruktur och hållfastheter. All erfarenhet och kunskap från tidigare studier (SBUF 13368) kan användas för att hitta lämplig fogningsteknik och utvärderingsmetod för beläggningsskarvar där endast en av sidorna i skarven består av asfaltmaterial.
Projektansvarig
- Skanska Sverige AB
Projektledare
- Patryk Witkiewicz Patryk.witkiewicz@skanska.se