Projekt 12001 – Avslutat Pågjutningar av stålfiberarmerad självkompakterande betong - sprickbegränsning och vidhäftning

Tunna pågjutningar av betong är vanligt förekommande vid byggande med håldäckselement (HD/F) och TT-kassetter, där ett tunt skikt ofta läggs för att jämna av överytan, och vid reparationer och renoveringar av exempelvis gamla betonggolv.

Tyvärr är tunna pågjutningar även ett välkänt problemområde. Vanligt förekommande är att pågjutningar släpper från underlaget, att kanter reser sig och ibland omfattande sprickbildning.

Projektets huvudsyfte var att skapa ett underlag för rekommendationer som kan användas vid design och utförande av tunna pågjutningar.

För att kunna nå detta huvudmål identifierades följande delsyften:
· att utreda stålfiberbetongs förmåga till sprickbegränsning
· att undersöka hur underlaget bör förbehandlas för att säkerställa hög/jämn vidhäftning
· att utreda om/hur valet av pågjutningsbetong påverkar vidhäftningen.
· att studera om olika typer av betong har olika sprickkänslighet (jämförelse högpresterande betong/vanlig husbyggnadsbetong/krympreducerad betong).

Sammanfattningsvis rekommenderas följande åtgärder av projektdeltagarna för en lyckad pågjutning:
1. Underlaget skall vara rent och gjuthuden/ytan måste vara hård och av god kvalitet
2. Förbehandlingsmetod av motgjutningsyta bör i första hand vara förvattning
3. Pågjutningsbetongen skall ha vctmax 0,55
4. Kvadratiska gjutetapper med maximalt fogavstånd 12-15 m.
5. Härdning utförs genom vattning och täckning med plastfolie i minst 5 dygn.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Pågjutningar av stålfiberarmerad självkompakterande betong – sprickbegränsning och vidhäftning. Sammanfattning och rekommendationer", Jonas Carlswärd, Betongindustri AB (22 sidor och fyra delrapporter).