Projekt 12438 – Avslutat Riskanalyser för kallvindskonstruktioner

Seniorforskning vid Chalmers i nära samarbete med LTH och Fuktcentrum.

En tidigare kartläggning med provtagning i småhus i Västra Götalands län har visat att minst 60 % av alla traditionella kallvindar kan antas ha riklig förekomst av mögelsvamp. Tidigare statistik från Anticimex uppger att minst 50 % av landets alla kallvindar är i riskzonen för att utveckla eller redan har utvecklade fuktproblem. En rapport från Boverket, (Så mår våra hus, Boverket, 2009), visar siffror på att problem med mögel och mögellukt kopplat till kallvindar har ökat de senaste 15 åren.

Kallvindar och krypgrunder pekas ut som de två värsta konstruktionerna i det befintliga byggnadsbeståndet med stora existerande och kommande mögelproblem.

Fuktrelaterade problem uppstår då det finns fuktkällor, såsom regngenomslag (läckage) genom yttertaket, byggfukt i material i nyare hus samt fukten som finns i omgivande luft. Att ha ett vattentätt tak som förhindrar regnvatten att komma in är självklart. Regnläckage ger normalt missfärgningar lokalt och man brukar se att vatten runnit längs takstol och undertak, eller att vatten droppat ner på isoleringen på vindsbjälklaget.
De andra fuktkällorna är däremot svårare att hantera, speciellt luftfukten. Luften för med sig fukt i form av varm fuktig inomhusluft, vilken tar sig upp genom vindsbjälklaget samt genom ventilationen av uteluft vid takfot. Under långa perioder av året uppstår hög relativ fuktighet, vilket kan leda till mögelpåväxt på undertaket av till exempel plywood eller råspont.
Det är inte alltid att man ser mörka mögelfläckar. Vid mykologisk analys konstateras ofta riklig förekomst av aktiva mögelsporer trots att möglet inte är synligt. Ett annat problem är att den biologiska aktiviteten leder till elak lukt i vindsutrymmet och som ibland sprider sig ner i huset.
Läckage av fuktig inneluft upp på vinden och utstrålning av värme från taket upp mot himlen förvärrar situationen avsevärt. Luftfukten kan kondensera och bilda vattendroppar på undertaket. Dessa sugs in och ansamlas i ytmaterialet. Även problem med röta kan då uppstå.

Hittills har det givits mycket vaga råd till byggindustrin för hur kallvindsproblematiken ska lösas. Rådet att bygga helt lufttäta vindsbjälklag är bra, men svårt att uppnå. I moderna kallvindar skapar uteluften mer problem än det löser, genom vattenångan som ventileras in och "underkyls" på grund av nattutstrålning från taket. Att ta bort ventilationen helt, i fall fukt trots allt kommer upp på vinden från bostaden genom vindsbjälklaget, via byggfukt eller på annat sätt, går inte. Något råd som hjälper till att tekniskt skapa "lagom" ventilation på kallvinden genom passiv teknologi kan inte ges.

Forskning vid Chalmers har gjort det möjligt att bedöma vilken risk det är att bygga kallvindar med alternativa tekniska lösningar. I första hand bedöms risken för mögelpåväxt. Även vilken kallvindens robusthet avseende det yttre klimatet, lufttäthet, orientering med mera har bedömts samt dess livscykelkostnad. Riskbedömningen är tänkt att vara stöd i val av teknisk lösning vid projektering av nya byggnader samt renovering av gamla.

Riskerna med mögelpåväxt är generellt lägre i Stockholm än i Göteborg. Isolerat tak ger lägre risk än oisolerat tak. Styrd ventilation ger en säker kallvind även då framtida klimat räknas in. Ett lågt fukttillskott inomhus och ett lufttätt hus och vindsbjälklag ger lägre risk. Isolerat tak ger ingen helt fuktsäker teknisk lösning. Den kan dessutom fungera olika bra och säkert i olika delar av landet och för olika orientering på byggnaden. Kostnadsmässigt är det inte stora skillnader mellan de studerade alternativen. Detta är speciellt fallet då drifts- och skadeåtgärdskostnaderna räknas in.

Slutredovisningen utgörs av seniorforskningsrapporten "Riskanalyser för ventilerade kallvindskonstruktioner", Carl-Eric Hagentoft och Angela Sasic Kalagasides, bägge Chalmers (29 sidor och 4 bilagor).