Projekt 13096 Avslutat Bindemedlets korrosionsskyddande förmåga i betong

Projekttid

Fördjupningsmaterial

Slutrapport
Informationsblad

Sammanfattning

I rapporten redovisas resultat från elektrokemiska undersökningar utförda på laboratorium och korrosionsprovningar i fält. Undersökningarna har genomförts av Swerea KIMAB, RISE CBI Betonginstitutet (väst och öst) och Chalmers. Projektets mål har varit att genom en nationell samling av expertis ta fram en ny provningsmetodik som på ett enkelt och tillämpbart sätt ska utvärdera olika bindemedels korrosionsskyddande förmåga i betong. I denna undersökning har framför allt tiden till initiering av korrosion (gropfrätning) från det att kloriderna har nått stålytan och tills gropfrätning har initieras på stålytan undersökts. Tre olika accelererade elektrokemiska mätmetoder har använts och jämförts: - Potentiostatisk mätmetod - Potentiodynamisk mätmetod - Galvanostatisk mätmetod Den framtagna provningsmetodiken med framställning av provkroppar har visat sig fungera väl. För att minska spridningen är det emellertid viktigt att använda en homogen och rengjord stålyta utan glödskal. Glödskalet avlägsnas lämpligast genom slipning eftersom betning kan bygga upp ett passivskikt på stålytan. För att undvika att betongrester fastnar på stålytan ska släta provstänger användas. Sammanfattningsvis kan sägas att resultaten från laboratorie- och fältmätningarna och analyser av bindemedlens korrosionskänslighet genom TG- och XRD-analyser visade att denna kombination av mätningar ger ett bra verktyg att bedöma den korrosionsskyddande förmågan hos olika bindemedel. En sammanställning av rangordningen för bindemedlens korrosionsskyddande förmåga redovisas i en tabell i rapporten. Den korrosionsskyddande förmågan hos de undersökta bindemedlen rangordnas från en sammanvägning av de olika provningsmetoderna. Rangordningen visar att bindemedel med slagg och portlandcement med hög C3A har en bra korrosionsskyddande förmåga. Detta beror till största delen på kapaciteten att bilda Friedels salt från monosulfat under härdningsprocessen. Bindemedel som har en låg korrosionsskyddande förmåga har ett lågt C3A-innehåll och en inblandning av flygaska och/eller silika. Slutredovisningen utgörs av rapporten "Ny provningsmetodik för bestämning av bindemedlets korrosionsskyddande förmåga", Bror Sederholm och Johan Ahlström, bägge Swerea Kimab, och Jan Trägårdh och Dimitrios Boubitas, bägge RISE CBI, samt Tang Luping, Chalmers (46 sidor).

Projektansvarig
  • Skanska Sverige AB
Projektledare