Projekt 12211 – Avslutat Energieffektivisering av efterkrigstidens flerbostadshus genom beständiga tilläggsisoleringssystem

Tilläggsisolering bestående av mineralull och puts är en vanlig metod för att förbättra energiprestandan hos flerbostadshus från miljonprogrammet. En annan aktuell, men betydligt mindre utprovad metod, innebär att man tilläggsisolerar fasaden varefter man putsar på en ventilerad skiva.

Målsättningen med projektet har varit att undersöka om dessa två tilläggsisoleringssystem har potentialen att kombinera goda egenskaper när det gäller energieffektivisering med långsiktig beständighet.

Resultaten visar att de två studerade tilläggsisoleringssystemen har, i kombination med fönsterbyte, en potential att väsentligt sänka uppvärmningsbehovet i tidstypiska flerbostadshus. I ett flerbostadshus med ytterväggar av tegel eller lättbetong med 50 mm utvändig tilläggsisolering kan uppvärmningsbehovet sänkas med uppemot 25-30 procent på årsbasis. Drygt hälften av besparingarna hänför sig till tilläggsisoleringen. De kallaste månaderna kan uppvärmningsbehovet sänkas med uppemot 50 procent, vilket innebär att även effektbehovet för uppvärmning kan sänkas efter en energirenovering.

En långsiktig förbättring av energiprestandan med de studerade tilläggsisoleringssystemen är avhängig av att vatten från slagregn hindras från att tränga in i de tilläggsisolerade väggarna. Eventuella glipor vid fönster, dörrar och balkongsanslutningar utgör de vanligaste vägarna för vatteninträngning från slagregn. Även större sprickor i putsen kan leda till inläckage av vatten.

Rätt applicerat kan nätarmering av stål eller glasfiber effektivt begränsa uppkomsten av stora sprickor (sprickbredd större än 0,2 millimeter) i putsskiktet. Andra faktorer som minskar risken för sprickbildning är puts som appliceras i jämntjocka lager. Putsens sprickbenägenhet minskar med ökande tjocklek på putslagret. Förslag på åtgärder som kan minska risken för att inläckande vatten når väggarna är att isoleringen appliceras i fler skikt med förskjutna skarvar eller att isolerskivornas kanter snedfasas eller falsas.

Putsade ventilerade skivors sprickbenägenhet påverkas huvudsakligen av de ingående komponenternas fukt- och temperaturrörelser, aktuell klimatpåverkan samt av olika utformningsmässiga detaljer. En modell har utvecklats som möjliggör att projektörer kan bedöma sprickbenägenheten hos en putsad ventilerad skivfasad med hjälp av materialegenskaper, vald geometri, detaljutformning och aktuell klimatpåverkan. Tillämpning av den utvecklade modellen på en vanligt förekommande fasadlösning (ytarmerad mineralisk tjockputs på cementbaserade skivor) visar att under svenska förhållanden är den putsade skivans sprickbenägenhet hög samtidigt som sprickbredderna är begränsade, i genomsnitt mindre än 0,03 millimeter. Vatteninträngningen som kan uppstå på grund av sprickor av den här storleken är försumbar och ger därmed inte upphov till beständighetsproblem.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Energieffektivisering av miljonprogrammets flerbostadshus genom beständiga tilläggsisoleringssystem", Miklós Molnár, Johan Jönsson och Kenneth Sandin, samtliga LTH, och Carl-Magnus Capener, SP (100 sidor).