Projekt 13362 – Avslutat Dränering av fukt i betong genom elektrokemisk metodik (elektroosmos)

Elektroosmotisk pulsteknik används för att hindra uppstigande markfukt att tränga in i till exempel betong.

Syftet med detta projekt var att studera funktionen av elektroosmos som åtgärd mot fuktproblem i byggnader i Sverige och att utifrån detta ge rekommendationer kring om och i så fall när det är lämpligt/olämpligt att använda metodiken under de varierande fuktighetsförhållanden som vanligtvis råder i Sverige.

I projektet har vi gjort en litteraturstudie, en modellering av fysikaliska processer, studiebesök i byggnader med installationer för elektroosmos och mätningar av fukt i en källarvägg där en installation för elektroosmos blivit gjord. Vi ser metoden elektroosmos som en möjlighet för att hantera fuktproblem i grunder. Det behövs dock en del av utveckling både kring tekniken för metoden och kring vad som ska kunna förväntas av den. Det behövs bättre möjligheter att kunna förutsäga att metoden kommer att fungera i ett visst fall. Att inte kunna förutsäga detta bör vara ett bekymmer för dem som marknadsför metoden. Elektroosmos kräver höga fuktnivåer för att fungera. Torkning ned till under kritiska fuktnivåer kräver komplettering med andra torkmetoder. Det krävs en tydlighet kring hur detta ska lösas. Det behövs en bättre förståelse kring hur elektroderna ska placeras för bästa funktion. Fuktvandring i jorden kan ha stor betydelse för processen i praktiken. Det är idé att undersöka om detta kan användas för att utveckla metoden. Det behövs klara regler kring hur elinstallationen ska utformas på ett säkert sätt. Eftersom jontransporten i betongen är av ganska liten omfattning så tror vi inte att elektroosmos kommer att påverka, eller skada, betongens egenskaper på lång sikt.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Dränering av fukt i betong genom elektrokemisk metodik (elektroosmos)", Folke Björk och Bo Olofsson, bägge KTH, Bror Sederholm, Swerea Kimab, och Jan Trädgårdh, RISE CBI Betonginstitutet (19 sidor).