Projekt 12518 – Avslutat Utökad uppföljning av renoveringen av järnvägstunnlar i Graversfors

Uppföljningen av tunnelrenoveringen i Graversfors samlar mycket relevant och intressant information som kan vara till nytta för framtida tunnelrenoveringar. Principfrågan om tunnelinklädnader och deras funktion belyses från olika håll och aspekter som bergmassans stabilitet, vatten- och frostsäkring samt inspekterbarhet, drift och underhåll har diskuterats.

Vad gäller bergutfallen och blockinstabiliteten dras slutsatsen att dessa sannolikt framförallt har sin orsak i ogynnsam sprickgeometri, kanske i kombination med låga bergspänningar. De större blockutfall som inträffat har troligen skett relativt snart efter färdigställandet i början på 60-talet. Den slutsatsen baseras bland annat på att det inträffat ras redan under byggskedet samt att designen inte varit anpassad till den geologiska situationen i tunneln. Långsamma processer, som vittring och frostsprängning, har mycket troligt ökat bergmassans mobilitet, något som framförallt iakttagits i den mellersta och norra tunneln.

Den aktuella konstruktionen med det helt slutna innertaket innebär att tunneln är mycket svårinspekterad. Under de inspektioner som gjorts genom upptagna hål har det också varit svårt att bedöma exempelvis blockens storlek samt hur omfattande de rasade partierna varit och hur stor bergmassa som påverkats av dem. Det kunde konstateras under totalrenoveringen (etapp 3) att förhållandena var bättre än man befarat, exempelvis har väldigt lite berg skrotats ned. Detta kan bero på att alla inspektionsmöjligheter i det här fallet varit visuellt baserade vilket innebär att man kanske överskattar problemen. Man har vid inspektionstillfällena inte haft möjlighet att "känna" på berget, med exempelvis skrotspett. Vidare visade arbetena under etapp 1 och 2 på ganska allvarliga situationer. Det är otäckt att se stora block ligga löst ovanpå ett innertak, vilket kan påverka bedömningen av situationens allvar. En viktig slutsats är dock att de inspektioner som genomförts lyckats identifiera de allvarliga problemen och rätt prioriteringar har kunnat göras.

En annan erfarenhet är att det är mycket svårt att hitta information om projektet från byggfasen, exempelvis dimensioneringsförutsättningar och relationshandlingar. Även händelser under drifttiden, exempelvis en dränbrand som inträffat i den södra tunneln någon gång under 90-talet, är inte dokumenterade. Det är av stor vikt att skapa en bra och lättillgänglig dokumentation i tunnelprojekt, speciellt eftersom dessa inkluderar ett "levande" material som bergmassan.

En övergripande slutsats är att trots alla problem som identifierats har tunnlarna fyllt sin funktion under 40 år.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Uppföljning av tunnelrenovering vid järnvägstunnlarna ver Graversfors", Hans Hogård och Robert Sturk, bägge Skanska, samt Jonas Olsson, Hifab (52 sidor med bilagor).