Projekt 3156 – Avslutat Korrosionsskydd med epoxi på armering
Fördjupningsmaterial
Informationsblad
Sammanfattning
Under slutet av 1980-talet började man använda pulverepoxibelagda kamstänger som armering i större betongkonstruktioner som är utsatta för vägsalt, saltvatten eller andra aggressiva miljöer. Korrosionsinstitutet har redan tidigare rapporterat korttidsresultat från en försöksserie (se SBUF informerar 94:49). Syftet med de aktuella försöken har varit att undersöka hur skador på epoxibeläggningen påverkar armeringskorrosion och hur olika typer av reparationer av beläggningsskador inverkar.
Huvudfinansiärer för projektet, som drivs av Korrosionsinstitutet, har varit NUTEK, SBUF, Vägverket och Banverket. I en rådgivande arbetsgrupp har ingått bl.a. NCC, CBI samt Stabilator. Epoxibelagda kamstänger har tillverkats vid Fundia Norsk Jernverk A/S i Mo i Rana. Epoxipulver har påförts upphettade och blästrade stänger med elektrostatisk sprutning. Porförekomst och tjocklek hos beläggningen analyserades. De halvmeterlånga provstängerna göts sedan in i kloridhaltiga betongblock med vbt = 0,7. Tre års utomhusförsök har genomförts, dels genom kontinuerliga elektrokemiska mätningar på simulerade korrosionsceller, dels genom att exponera olika reparerade belagda kamstänger.
Den viktigaste slutsatsen efter tre års utomhusprovning är att om man inte kan undvika skador i epoxibeläggningen, är det mycket tveksamt om den bör användas som korrosionsskydd åt armeringsstål i aggressiva miljöer.
Huvudfinansiärer för projektet, som drivs av Korrosionsinstitutet, har varit NUTEK, SBUF, Vägverket och Banverket. I en rådgivande arbetsgrupp har ingått bl.a. NCC, CBI samt Stabilator. Epoxibelagda kamstänger har tillverkats vid Fundia Norsk Jernverk A/S i Mo i Rana. Epoxipulver har påförts upphettade och blästrade stänger med elektrostatisk sprutning. Porförekomst och tjocklek hos beläggningen analyserades. De halvmeterlånga provstängerna göts sedan in i kloridhaltiga betongblock med vbt = 0,7. Tre års utomhusförsök har genomförts, dels genom kontinuerliga elektrokemiska mätningar på simulerade korrosionsceller, dels genom att exponera olika reparerade belagda kamstänger.
Den viktigaste slutsatsen efter tre års utomhusprovning är att om man inte kan undvika skador i epoxibeläggningen, är det mycket tveksamt om den bör användas som korrosionsskydd åt armeringsstål i aggressiva miljöer.