Projekt 13185 – Avslutat Oorganiska byggskivors egenskaper Etapp I: Inledande undersökning av fukttekniska

För knappt tio år sedan introducerades ett nytt skivmaterial, magnesiumoxidskivor eller MgO-skivor, i Sverige. Det visade sig några år efter introduktionen att vissa MgO-skivor kunde ha stora fuktrörelser och var därför inte lämpliga som underlag till kakel i våtrum. Efter ytterligare några år uppdagades det att vissa MgO-skivor som monterats som vindskyddsskivor i fasader kunde ”gråta”. Tårar uppstod i form av droppar som kunde rinna längs skivytan och fukta upp anslutande material. Samtidigt rapporterades det från Danmark att den salthaltiga tårvätskan orsakade korrosion på förzinkad plåt och elgalvaniserade infästningar vilket kunde innebära risker med att skivorna lossnade.

Huvudsyftet med projektet var att sammanställa kunskap om fukttekniska egenskaper hos MgO-skivor. Ett annat syfte var att beskriva vad MgO-skivor är tillverkade av. Dessutom beskriver rapporten ett sätt att analysera vätskan från en gråtande MgO-skiva och redovisar resultatet från en sådan analys.

Kunskapen om fukttekniska egenskaper hos MgO-skivor har varit liten. Vare sig fuktbindnings-egenskaper eller fukttransportegenskaper var ordentligt undersökta och dokumenterade. Båda dessa egenskaper är viktiga för att exempelvis kunna genomföra en adekvat fuktsäkerhetsprojektering i ett nybyggnadsprojekt. Därför har dessa egenskaper undersökts och bestämts för de material som ingår i undersökningen och resultatet presenteras delvis i den här rapporten.

Bindemedlet i de undersökta MgO-skivor är huvudsakligen magnesiumoxid, 40-50 vikts-%, och ytterligare 25-35 vikts-% av antingen magnesiumklorid (MOC-skivor) eller magnesiumsulfat (MOS-skivor). Till detta kommer mindre mängder av både organiska delmaterial, som träpulver, och oorganiska delmaterial som perlit och glasfiber.

Både magnesiumklorid och magnesiumsulfat är hygroskopiska salter som binder fukt från luften. Speciellt är magnesiumklorid i sin rena form väldigt hygroskopiskt och tar upp stora mängder vatten vid en luftfuktighet av 33% RF och högre. Vid höga luftfuktigheter finns därför risk att vissa MgO-skivor tar upp så mycket vatten från luften att skivans porsystem mättas och tårvätska tränger ut från porerna och bildar droppar på ytan, skivan gråter. I den här undersökningen grät både MOC-skivor (en av fyra) och MOS-skivor (en av fem) då de utsattes för hög relativ fuktighet.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Magnesiumskivor", Magnus Åhs, Lunds tekniska högskola, och Anders Sjöberg, Sto Scandinavia AB, numera AFEM Fuktkonsult AB (84 sidor).