Projekt 2010 – Avslutat Produktivitetsmätning på byggarbetsplatsen
Fördjupningsmaterial
Slutrapport
Informationsblad
Sammanfattning
Denna folder bygger på resultaten från ett projekt som har dokumenterats i Jan Jonssons avhandling Construction Site Productivity Measurements (Tekniska Högskolan i Luleå).
Det finns olika sätt att mäta produktivitet. Det bästa sättet är att mäta total produktivitet, vilket innebär att man mäter produktionsresultat i förhållande till alla ingående resurser som arbete, kapital, material och energi.
Tyvärr är det mycket svårt att i praktiken mäta total produktivitet eftersom det är så besvärligt att beräkna och addera alla ingående resurser. Vanligare är därför att man mäter partiell produktivitet. Det innebär att man endast mäter det som producerats i förhållande till en eller några av de ingående resurserna. Vanligast är att man bara mäter produktion per arbetad timme, så kallad arbetsproduktivitet. Exempel på arbetsproduktivitetsmått är m3 betong/timme, ton stål/timme och antal brev/timme. Andra exempel på partiella produktivitetsmått är energiproduktivitet och materialproduktivitet.
Även partiella produktivitetsmått kan ibland vara svåra att mäta. Många företag och organisationer har därför valt andra typer av mått. Flera av dessa mått är inte "riktiga" produktivitetsmått, eftersom man inte mäter produktionsresultat/resurser. Det är i stället frågan om mått som man av erfarenhet vet påverkar företagens produktivitet. Exempel på sådana är sjukfrånvaro, genomloppstider och kvalitet.
I ett byggföretag kan mätningar av produktivitet användas på två sätt:
1. Som ett hjälpmedel för att på byggarbetsplatsen välja organisation, arbetsmetoder, maskiner och material. För den enskilda arbetsplatsen är det viktigt att kunna välja den lösning som ger lägst resursförbrukning totalt sett. Det gäller alltså inte bara att minska antalet timmar för yrkesarbetarna utan att se till att de totala kostnaderna för yrkesarbetare, tjänstemän, material och maskiner blir så låga som möjligt. För att klara det räcker det inte att bara mäta hur många timmar som förbrukats för ett visst arbete.
2. Som ett strategiskt verktyg för företagsledningen, där man genom att använda mätningarna i intern benchmarking kan identifiera vad som är typiskt för arbetsplatser med hög eller låg produktivitet. Kunskapen kan sedan spridas i företaget för att förbättra produktiviteten på olika arbetsplatser.
Det finns olika sätt att mäta produktivitet. Det bästa sättet är att mäta total produktivitet, vilket innebär att man mäter produktionsresultat i förhållande till alla ingående resurser som arbete, kapital, material och energi.
Tyvärr är det mycket svårt att i praktiken mäta total produktivitet eftersom det är så besvärligt att beräkna och addera alla ingående resurser. Vanligare är därför att man mäter partiell produktivitet. Det innebär att man endast mäter det som producerats i förhållande till en eller några av de ingående resurserna. Vanligast är att man bara mäter produktion per arbetad timme, så kallad arbetsproduktivitet. Exempel på arbetsproduktivitetsmått är m3 betong/timme, ton stål/timme och antal brev/timme. Andra exempel på partiella produktivitetsmått är energiproduktivitet och materialproduktivitet.
Även partiella produktivitetsmått kan ibland vara svåra att mäta. Många företag och organisationer har därför valt andra typer av mått. Flera av dessa mått är inte "riktiga" produktivitetsmått, eftersom man inte mäter produktionsresultat/resurser. Det är i stället frågan om mått som man av erfarenhet vet påverkar företagens produktivitet. Exempel på sådana är sjukfrånvaro, genomloppstider och kvalitet.
I ett byggföretag kan mätningar av produktivitet användas på två sätt:
1. Som ett hjälpmedel för att på byggarbetsplatsen välja organisation, arbetsmetoder, maskiner och material. För den enskilda arbetsplatsen är det viktigt att kunna välja den lösning som ger lägst resursförbrukning totalt sett. Det gäller alltså inte bara att minska antalet timmar för yrkesarbetarna utan att se till att de totala kostnaderna för yrkesarbetare, tjänstemän, material och maskiner blir så låga som möjligt. För att klara det räcker det inte att bara mäta hur många timmar som förbrukats för ett visst arbete.
2. Som ett strategiskt verktyg för företagsledningen, där man genom att använda mätningarna i intern benchmarking kan identifiera vad som är typiskt för arbetsplatser med hög eller låg produktivitet. Kunskapen kan sedan spridas i företaget för att förbättra produktiviteten på olika arbetsplatser.