Projekt 14038 – Avslutat Pålbarhet i blockig mark (etapp 1)

SBUF-rapporten sammanfattar resultatet av ett licentiatprojekt på KTH. Projektet har utvecklat en systematisk metod för att kvantifiera den ekonomiska risken kopplad till bortslagning av pålar i morän.

De viktigaste slutsatserna som kan dras från forskningsprojektet är:

Den föreslagna riskbaserade pålbarhetsmodellen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt beskriva hur block slumpmässigt kan vara fördelade i jordlager med varierande tjocklek. Modellen är tydligt förankrad i sannolikhetslära och gör det möjligt att objektivt kvantifiera sannolikheten för att en påle slås bort, vilket är ett stort framsteg jämfört med dagens mer empiriska tillvägagångssätt (Pålkommissionens rapport 103, 2007), där sådan sannolikhet enbart klassificeras i vaga termer såsom ”medelstor blockrisk”
direkt baserat på antalet observerade block i borrhål.

Pålbarhetsmodellen bygger på ett antagande om att antalet block som en påle påträffar under installationen kan beskrivas med en endimensionell homogen Poisson-process. Indatan till modellen kan enkelt utvärderas från jordbergsonderingar.

Pålbarhetsmodellen skattar sannolikheten för att en påle slås bort och den kan hantera både varierande jorddjup och flera påträffade block för en enskild påle. Genom att en kostnadsmodell kopplas till pålbarhetsmodellen kan den ekonomiska risken kvantifieras, vilket ger ett tydligt beslutsunderlag när man väljer mellan olika designvarianter (påltyp och installationsmetod). Användning av modellen ökar också medvetenheten om vilka felkällor och osäkerheter som påverkar pålningen, vilket gör det enklare att fatta riskmedvetna beslut.