Projekt 11976 – Avslutat Hydrofobering av betong

Betong är ett kapillärsugande material. Uppsugning av vatten sker i porer och sprickor. Föreligger risk för arme-ringskorrosion (karbonatiserad och/eller kloridfylld betong), frostsprängningar (kapillärmättnad och avsaknad luftporbildare) eller alkalikiselreaktioner (olämplig ballast och högt pH) har vatteninnehåll en helt avgörande betydelse. En begränsning av vatteninnehållet reducerar skadlig nedbrytning. Torr betong bryts inte ned. En betong med ovannämnda svagheter bör alltså göras så torr som möjligt.

En betongkonstruktion kan hållas torr med hjälp av helt vattentäta ytskikt. Men då stängs eventuellt vatten(innehåll) in i betongen och uttorkning förhindras. Erfarenheter från många skadefall visar att om det täta ytskiktet inte görs diffu-sionsöppet för vattenånga, kan frostsprängningar inträffa just under tätskiktet. En uppenbar fara med tätskikten är eventuella håligheter där kapillär uppsugning relativt snabbt ökar vatteninnehållet. Tätskikten kan också åldras och bli spröda och otäta.

Skaderisken minskas väsentligt med minskad relativ fuktighet. För att underlätta uttorkningen och ej heller riskera fuktansamling på olämpliga ställen bör i första hand en diffusionsöppen ytbehandling väljas.

En enkel sådan behandling är hydrofobering, som gör betongen vattenavvisande men inte diffusionstät.

Syftet med undersökningen var bland annat att:
- belysa hydrofoberingens fysikaliska och kemiska inverkan på betongen
- kortfattat redgöra för och presentera andra ytbehandlingar jämförbara med hydrofoberingen
- peka på fördelar och nackdelar
- belysa olika konstruktioner och situationer där hydrofobering kan rekommenderas

Projektet avgränsades till betong, husbyggnad och reparation.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Hydrofobering av betong. En översiktlig litteraturstudie", Christer Molin, ByggMiljögruppen, och Björn Syvertsen, Betongteknik i Nacka AB.