Projekt 12500 – Avslutat Väglagsstyrd saltspridning

Salt sprids på vägarna för att undvika ishalka och frost och för att underlätta snöplogning. Saltet sprids ofta med samma koncentration längs längre vägsträckor utan att anpassas till att väglaget och risken för halka varierar längs vägsträckan. Sektioner av vägen som är kallare eller våtare kräver ofta mer salt än sträckor som är varmare och torrare. Dessutom kan vissa sträckor kräva mindre salt därför att restsalt ligger kvar på vägen. För chauffören av saltbilen är det omöjligt att anpassa saltspridningen till de många faktorer som påverkar behovet av salt. Det är svårt att observera det exakta väglaget när man kör och det eventuella restsaltet är osynligt för ögat. För att förenkla saltspridningen används därför ofta en saltmall där ett värde anges beroende på olika faktorer och som sedan används för en hel vägsträcka. Då kostnaden för spridning av vägsalt är hög, samtidigt som de negativa miljöeffekterna är stora, finns det anledning att sträva efter att minska onödiga saltåtgärder och för höga koncentrationer. Samtidigt finns alltid risken att för lite salt används på sektioner av vägen som är kallare och fuktigare och där finns det anledning att sprida mer salt för att säkra gott väglag.
Genom att anpassa saltspridningen efter rådande väglag och mängden restsalt på vägen kan effektiviteten i vinterdriften öka samtidigt som trafiksäkerheten förbättras.

Syftet med detta projekt var att testa och utvärdera tekniker som ska kunna göra detta möjligt.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Väglagsstyrd drift", Johan Edblad, MetSense AB, Mats Riehm, KTH, och Torbjörn Gustavsson, Göteborgs Universitet (27 sidor).