Projekt 13369 – Avslutat Cirkulära byggnadskonstruktioner, Design for Deconstruction - Etapp 1 identifiering av byggelement

EU-kommissionen har antagit ett paket för att påskynda omställningen till en cirkulär ekonomi (EC, 2015). Enligt EU-kommissionen måste vi använda våra resurser smartare och på ett mer hållbart sätt för att säkerställa en hållbar tillväxt. Till skillnad från den linjära ekonomins ”slit-och-släng-modell” ska värdet av produkter och material bibehållas så länge som möjligt i den cirkulära ekonomin.

Denna förstudie syftade till att öka kunskapen och medvetenheten hos byggbranschens aktörer kring möjligheten att bygga enligt cirkulära principer genom Design for Deconstruction (DfD). DfD handlar om att på ett tidigt skede planera och se till att byggnadselement monteras på ett sätt som gör att de kan demonteras och återanvändas vid rivning eller ombyggnation. Den övergripande frågan som undersöktes i denna studie är hur förutsättningarna för DfD ser ut för olika byggnadselement och vad som behöver göras framåt för att öka möjligheterna och minska hindren.

När det är dags att riva en byggnad är det ofta många byggnadsdelar, särskilt själva stommen, som är långt ifrån uttjänta. Denna studie fokuserar på den tekniska möjligheten att demontera och återanvända hela stomelement, såsom balkar, pelare, väggar, bjälklag och takstolar. Det bedöms finnas en stor miljöbesparingspotential om dessa byggnadselement, som består av stora mängder material, designas för demontering och återanvändning.

En genomförd enkätstudie som riktats till stomelementsleverantörer visar att DfD är en möjlighet för såväl stål- och trästommar som betongstommar. Vissa leverantörer uppger att de redan idag kan erbjuda stomelement som går att demontera och återanvända. Det skiljer dock mycket mellan olika leverantörer hur mycket de fokuserar på dessa aspekter och hur långt de kommit med att anpassa deras byggnadselement för demontering och återanvändning.

Det finns osäkerheter kring hur lätt det är att demontera flera av de studerade stomelementen. Igjutning av fogar, svetsning och armering uppges minska demonterbarheten, återanvändbarheten och flexibiliteten. Entreprenörerna skulle kunna öka möjligheten för DfD genom att exempelvis arbeta med typelement och undvika gjutning på plats. Leverantörerna skulle kunna ersätta igjutning och svetsning med mekaniska kopplingar, såsom skruvade kopplingar. Ett utvecklingsområde för att fler stomelement ska kunna demonteras och återanvändas är att utveckla lösningar som gör att elementen kan leva upp till ras-, last-, brand- och ljudkrav utan att försvåra demontering.

Det finns även andra faktorer som påverkar om byggnadselement går att återanvända, framförallt vilka påfrestningar de har utsatts för. Även förändrade normer, exempelvis kring ljud och brand, kan påverka om ett byggnadselement kan återanvändas. En möjlighet vore att ta fram ett gemensamt förfarande för tillståndsbedömning av stomelement. Det vore även önskvärt att förtydliga juridiken och att upprätta specifika regler och normer vid återanvändning.

En annan utmaning är åtkomligheten till all den information som behövs för att kunna återanvända ett byggnadselement. Den ökade digitaliseringen bedöms därför vara en oerhört viktig pusselbit för att öka möjligheterna för återanvändning. Slutligen konstateras att det krävs samarbete mellan inblandade aktörer och en röd tråd genom processen för att lyckas bygga cirkulärt genom DfD.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Design for deconstruction - Kartläggning av byggnadselement", Elsa Fahlén, Johan Sidenmark, Pernilla Löfås och Linda Cusumano, samtliga NCC (54 sidor med bilagor).