Projekt 12404 – Avslutat Släntstabilitet - Beräkning av progressiva skred i lösa leror

Forskning vid LTU. Den klassiska metoden för dimensionering av släntstabilitet för lösa leror utgår från att leran fungerar plastiskt och att brottet sker längs en cirkulärcylindrisk glidyta. I själva verket blir leran mjukare ju mer den deformeras och brottytan är ofta långsträckt och parallell med markytan. En beräkningsmodell där detta beaktas ger därför en mer realistisk beskrivning av förhållandena vid släntbrott.
Efter det stora jordskredet i Tuve i Göteborg 1977 började Stig Bernander utveckla en finit differens-metod för släntstabilitet som beaktar deformationsmjuknandet i sensitiva leror. I modellen används som villkor att medeldeformationen orsakad av normalkrafter i varje element hålls kompatibel med deformationen orsakad av skjuvspänningar. Modellen utvecklades och presenterades på olika internationella konferenser under 1980-talet och i en licentiatavhandling år 2000.

I föreliggande projekt har modellen vidareutvecklats, förfinats och presenterats i en doktorsavhandling, Bernander (2011). En Excel-version av tidigare programvara tagits fram.

Projektets slutsatser:
(1) Progressiv brottanalys bör tillämpas på slänter med sensitiva leror.
(2) De skilda faserna av ett skred (Fas 1 - Rådande tillstånd in situ, Fas 2 - Störningsfasen, Fas 3 - Dynamiskt övergångsskede , Fas 4 - Ett övergående nytt jämviktstillstånd, Fas 5 - Dynamiskt sammanbrott, Fas 6 - Slutligt jämviktstillstånd) bör studeras var för sig.
(3) Tiden är en viktig faktor
(4) Brottzonen och glidytan tenderar att utbreda sig långt nedanför släntens fot.
(5) Fortsatt forskning behövs om lerors tidsberoende hållfasthetsegenskaper vid ökande deformationer.

Slutredovisningen utgörs av doktorsavhandlingen "Progressive Landslides in Long Natural Slopes", Stig Bernander, LTU (204 sidor och en sammanfattning på svenska).